Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka åtgärder Karlskrona vidtog kring kolerafarsoten år 1834 och 1853 samt vilka reaktioner som uppstod kring åtgärderna hos stadens invånare.

Materialet som använts består främst av sundhetsnämndens handlingar från åren 1834 och 1853, kungörelser kring koleran och tidningsartiklar från dagstidningarna Carlskrona Veckoblad samt Blekings-Posten.

Resultatet visar att Karlskrona vidtagit förebyggande åtgärder år 1834 från den stund då koleran nått Ystad. Tidigt inrättades och iordningställdes sjukhusanstalter, tillförsel av sjukhuspersonal, beredskap av likkistor, särskilda kolerabegravningsplatser, karantän och vakthållning. Övervakandet av ordning och renlighet utgjordes av inrättade kvartersmännen. Karlskrona strävade efter att noggrant kontrollera vilka personer som intog staden. Läkarnas insatser tyder på att de förespråkade att förebygga smittspridningen i staden främst bland stadens fattigare befolkning. Skyddsåtgärderna som vidtogs av Karlskrona år 1834 levde kvar i 1853 års skyddsåtgärder. Sundhetsnämndens verksamhet år 1853 visar att de flesta skyddsåtgärder inrättats efter att koleran utbrutit i staden, men att verksamheten handlade aktivt när koleran utbrutit i staden. Tillsyningsmän och ledamöter uppmanades kontrollera renligheten inom sjukkvarteren varav böter utdelades till personer som inte erhöll renlighet. Rökning och rening var skyddsåtgärder som ansågs kunna reducera smittspridningen. Oron om att smittspridningen skulle få förödande konsekvenser bland stadens fattigare befolkning levde kvar hos läkarna år 1853. För att hjälpa samhällets mest utsatta anskaffades friskt vatten för att förhindra förödande konsekvenser.