Denna uppsats behandlar vad historielärare på högstadiet respektive gymnasiet anser historiemedvetande är samt hur de i sin undervisning jobbar för att fördjupa elevernas historiemedvetande. Ett annat mål är att söka svar på hur väl, och i vilken utsträckning, lärarna lyckas knyta an sin undervisning till elevernas olika förutsättningar, erfarenheter, kunskaper och behov. För att få svar på dessa frågor har en kvalitativ enkätundersökning med historielärare från olika högstadie- och gymnasieskolor genomförts. Enkäten som mejlades till lärarna bestod av sex öppna frågor. Sammanlagt har elva gymnasielärare och fyra högstadielärare i historia deltagit i enkätundersökningen. Teoretiska utgångspunkter i arbetet är Dewey, Piaget och Vygotskijs lärandeteorier. Annan litteraturen som knutits till arbetet behandlar historiedidaktikforskning i allmänhet och historiedidaktikforskning knutit till begreppet historiemedvetande i synnerhet.

Utifrån svaren har olika kategorier sammanställts. Detta gjordes efter noggrann genomläsning av svaren och därefter kategoriserades lärarnas yttranden utifrån dels svarens beskaffenhet, dels den forskning som varit aktuell i detta arbete. Resultaten av studien visar att historielärare på högstadiet och gymnasiet har en god bild av vad historiemedvetande innebär. Kunskaperna i hur ett historiemedvetande fördjupas varierar dock. Vidare kan man av resultaten utläsa att lärarna i ganska hög grad anpassar sin undervisning till elevernas olika förutsättningar, erfarenheter, kunskaper och behov.