Den svenska lönegarantin som utgår i konkurs har på ett godkänt sätt harmoniserats i enlighet med EG:s lönegarantidirektiv. Dock anses det svenska närståendeundantaget vara utformat utanför medlemsstaternas handlingsutrymme. Undantaget som gäller eget ägande samt anförvanters ägande i verksamheten som befinner sig i ekonomisk kris har visat sig icke tillämpligt enligt EG-domstolen varför man då kan fråga sig syftet med att ha det kvar.

Då det gäller utvidgandet av begreppet lönegaranti till att ingå i företagsrekonstruktion kan det visa sig vara svårare att hålla sig i linje med EG:s lönegarantidirektiv. Regeringen menar att de genom att utforma lagen som ett socialt skydd precis som vid konkurs, samt att det direkt efter en rekonstruktion uppstår ett krav på företaget från statens sida, kringgår det enligt EU förbjudna statsstödet. Jag anser att man i viss mån fortfarande snedvrider konkurrensen genom att staten betalar ut en lönegaranti då detta ger företaget en fördel jämfört med sina konkurrenter. Alltså måste det ses som tveksamt att godkänna vid ett övervägande om det ska klassas som ett statsstöd eller ej.

Att anta förslaget om en ny finansieringsform skulle lösa en del av problemen med att införa denna nya lagstiftning. Genom att arbetsgivarna själva finansierar garantin genom en premie per anställd skulle staten ej längre ha rollen som finansiär och därmed undanröjs risken att bryta mot EG:s statsstödsregler. Detta förutsatt att arbetsgivarna går med på en sådan förändring. Även problem som att staten direkt efter en rekonstruktion står med en fordran på företaget som därmed kan försättas i konkurs försvinner också.

Arbetsgivaren ska enligt direktivet vara insolvent för att lönegaranti ska betalas ut. Men varför skulle domstolen anta en ansökan om en företagsrekonstruktion om företaget redan är insolvent? För att kunna ansöka om företagsrekonstruktion krävs enligt svenska regler att företaget är illikvid. Begreppet illikvid innebär en kortsiktig oförmåga att infria sina förpliktelser och inträffar vid en vid en tidigare tidpunkt än insolvens. Utsikterna för att en rekonstruktion ska kunna uppnås då företaget redan är insolvent är minimal. Kan man då införa regler om lönegaranti i företagsrekonstruktion utan en omarbetning av reglerna? Frågetecknen kring när en rekonstruktion ska påbörjas har aldrig rätats ut och det är i huvudsak detta som är orsaken till de många misslyckade rekonstruktionerna då de flesta påbörjar förfarandet för sent. Logiskt vore att först och främst få ett förtydligande på detta område innan några lagförändringar om lönegaranti sker.

Jag anser att eftersom många begrepp angående företagsrekonstruktion ännu är oklara så bör man vänta med att lagstifta om en garanti och först föreslå en samlad tolkning av förfarandet med förtydligande om när det är lämpligt att påbörja en rekonstruktion såväl som vilka kriterier som ska gälla för att en garanti ska falla ut. Detta skulle förslagsvis kunna harmoniseras genom EG-rätten i form av ett direktiv för enbart företagsrekonstruktion samt en anpassning av lönegarantidirektivet till företags-rekonstruktionsförfarandet.