Denna undersökning ingår som en del i projektet Särskildundersökning av ny vägsträckning av väg E22, sträckanSölve–Stensnäs, Sölvesborgs och Karlshamns kommuner,Blekinge län (Länsstyrelsen i Blekinge län, Dnr 431-2502-10). Undersökningen genomfördes som en särskild utredning,steg 2, under 2011, inom fastigheterna Norje 67:1, 4:10,9:24, 6:35, 6:14, 10:19, 85:3, 10:27, 7:27, 70:1, 48:3, 86:1, Ysanesocken, Sölvesborgs kommun.Den särskilda utredning, steg 2, av Yta 7 omfattade enca 40–50 m bred och ca 1 580 m lång del av vägområdet förnya E22 och passerade ett flertal fastigheter i anslutning tillNorje by i Ysane socken. Undersökningsområdet gränsade isöder mot undersökningslokalen Norje Sunnansund, YsaneRAÄ 80, 44 m fl) och i norr mot lokalen Norje Nordansund(Ysane RAÄ 47) (figur 3 i rapporten).
Sett till polleninnehåll i relation till den regionala vegetationsutvecklingenär de två undersökta pollenprofilerna någotolika till sin ålder. Profilen åt norr i schakt 1 saknar helt pollenav lind (Tilia) vilket ju är en karaktärsart i den atlantiskaskogen i regionen. Det undre provet i sektionen har så passlåga frekvenser av al att provet troligen representerar en tidigfas i alens etablering i landskapet. Pollenanalytiskt kandet undre provet därför knytas till övergången mellan tidigborealoch senboreal pollenzon, och det övre provet faller isenboreal pollenzon.Sektionen åt syd har däremot i båda sina prov lindpolleni frekvens på runt 1,5 %. Alens frekvens är hög nog attindikera att den är väl etablerad i området. Pollenanalytisktfaller proverna därför troligast i slutet av senboreal pollenzon.Av detta kan dras den slutsatsen att nedre delen av sedimenteni sektionen åt norr avlagrats före det att sedimentationeni sektionen åt syd påbörjats. Dateringarna från respektivesektion stödjer även detta och även om de är mycketlikartade är åldern för PM229 provet uppemot 100–200 åryngre än dateringen från PM230. Ur sedimentstratigrafisksynvinkel är dateringarna något anmärkningsvärda, den absolutanivån är likartad, -1,03 respektive -1,13 m, och manskulle kunna förvänta sig att sandlagret skulle ha en enhetligålder på de båda närliggande platserna. Så är tydligen intefallet, vilket rimligen bör knytas till olika exponeringsgradför strandprocesser för de båda sektionerna.Bottensekvensen av de båda lagerföljderna med ett sandigtgruslager som erosivt vilar på en glacial lera och därovangyttja tolkas troligen som en transgressionssekvens, alltså stigandevattennivå. Möjligen kan denna bero på hydrologiskaförändringar i den forna Vesaninsjön men troligast är vattenståndshöjningenknuten till en transgression i Östersjönsom nått in i Vesanbassängen.De höga tallpollenfrekvenser som förekom i proven,framförallt i de från sektionen mot norr, innebär vid dennatid en klar indikation på en strandnära miljö i ett större vattenområde,här antingen den forna Vesaninsjön, eller kansketroligare just i inledningsfasen av Östersjöns transgression ini Vesan. Höga tallpollenfrekvenser i en sådan miljö är typ och sedan drivit in i strandzonen där så småningompollenkornen brutits ner så pass att de sjunkit och inlagratsi strandnära sediment.Mikroskopiska kolpartiklar förekom i anmärkningsvärthöga frekvenserna (18–80 %) för att vara prover som inteär knutna till boplatsytor. Förklaringen kan vara att kolpartiklarvattentransporterats till platsen med processer istrandzonen. Källan kan vara en boplatsyta som eroderatsav vågorna i närområdet, men naturligt ursprung från koläldre skogsbränder eller kanske en drivvedsansamling somfattat eld är ju tänkbar.Vattenmiljön har ändrats något, vilket visar sig i lägrefrekvenser av den sötvattenlevande Pediastrum-algen i detyngsta provet PM231, än i proven från sandlagen i botten.Vad som ändrat sig i vattenmiljön är svårt att visa utan diatoméanalysmen det kan tänkas bero på ökad salthalt.Strandförskjutning och dateringarDe fyra dateringar på träkol funna i makrofossilproventagna på olika ställen i den stora Yta 7 (bilaga 9) visar enanmärkningsvärd samstämmighet, ganska tätt samladerunt 7000 f Kr. Anledningen till detta är tänkbart att söka ihavsnivåförändringar, en transgression, som höjt vattenytaninne i den forna Vesaninsjön. Strandförskjutningskurvan förBlekinge (Berglund & Sandgren 2010) visar dels att Yta 7,med nivåer runt 0 m ö. h. varit utsatt för Östersjöns vågori flera omgångar. Senast före tidpunkten för dateringarnarunt 7000 f Kr svallades området i samband med Ancylustransgressionensregression, ca 8000 f Kr. Det innebär attmarkytan i landskapet här formats under Ancylusregressionenoch sedan legat mer eller mindre orörd under drygttusen år, dock under ansamling med organiskt material i fuktigalägen, och anrikning av kol från skogsbränder och mänskligaktivitet. Vid inledningen av Littorinatransgressionenpå platsen påbörjas strandprocessernas bearbetning av denforna markytan, först säkert försiktigt på mer utsatta ställenoch med deposition av material på mer skyddade miljöer. Itakt med att transgressionen fortskrider och passagen motÖstersjön öppnas upp blir vågpåverkan alltmer intensiv. Attavsättning av det nedersta lagret med sand i schakt 1, liksomi den nedersta mer eller mindre organiska lagret i deandra schakten som daterats på Yta 7, kan knytas till envattennivåhöjning är mycket troligt. Det sandiga bottenlagretpåminner mycket om förhållandena på lokalen NorjeSunnansund, där det sandiga materialet, ofta direkt ovanen yta nederoderad i glaciala avlagringar, tolkats som detförsta spåret av Littorinatransgressionen. En observation somgjorts i alla pollenanalytiskt undersökta sekvenser i Vesanfrån detta skede är den stora förekomsten av sötvattensalgenPediastrum. Tydligen har den inledande transgressionen avde tidigare landområdena frisatt näringsämnen i mängd aven typ som gynnar åtminstone denna algs förekomst. Pediastrum-förekomsten i transgressionens inledningindikerarockså att vattnet från Östersjön som trängde in i Vesan intehaft någon större salthalt. Huruvida andra typer av grönalgeroch blågrönalger även de gynnats är inte påvisat då de intebevaras vid prepareringen av proverna inför pollenanalys.Det daterade materialet för de fyra 14C-dateringarna kantolkas som naturliga kolbitar, ansamlade under en längre tidi jordmånen. I samband med transgressionen svallades sedankolen fram och inlagrades i sedimenten. Om detta förloppvarit fallet så skulle dateringarna uppvisa en spridningför hela perioden tillbaka till Ancylustransgressionen. Så ärinte fallet, utan dateringarna är ju väl samlade i ålder, vilketgör denna tolkning mindre trolig. En möjlighet är att alltdet daterade kolet är utsvallat från en och samma boplatsytai närområdet.Alternativt kan en förklaring vara att kolet härrör från merlokala buskar och träd som dött då de dränkts av transgressionenoch sedan av någon orsak brunnit. Vid grävningenav ett djupschakt på lokalen Norjeskogen/Norjegravfälten(Lokal 14) dokumenterade jag ett lager av nedbruten torv somöverlagrades av sand från Littorinatransgressionen. I torvlagretfanns rikligt med kol, bitvis som längre bitar av tunnakvistar. Dessa kan inte ha hållit samman om de svallats framvid en strand, utan jag tolkade dem där som bildade mycketlokalt vid bränder i död torr växtlighet som sedan mer ellermindre bara fallit rakt ner i ett strandkärr.Det är noterbart att de fyra dateringarnas ålder inteöverensstämmermed förväntad tidpunkt för en transgressioni området (Berglund & Sandgren 2010), de är några hundraår äldre än förväntad transgressionsålder på denna nivå.Deras anknytning till transgressionen är knappast stark nogför att omdatera strandförskjutningskurvan, varför förklaringenatt de härrör från en uteroderad boplatsyta som varnågot hundratal år gammal då de omlagrades är den troligasteförklaringen till deras något för höga ålder.
Karlskrona: Blekinge Museum , 2016. , p. 12
Pollenanalys, Klimat, havsnivåförändring, vegetationshistoria, alganalys, stratigrafi, geologi, arkeologi