Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare och barnskötare, vilka har deltagit i kompetensutveckling inom Förskolelyftet, beskriver sitt arbete med interkulturalitet och flerspråkighet i förskolan.

Tidigare forskning inom området pekar på att pedagogerna verkar lämnade att själva tolka det uppdrag de är ålagda att utföra enligt rådande styrdokument. Ett vi och de andra- perspektiv dominerar liksom att svenskheten och det svenska språket utgör normen.

Studien är kvalitativ och tar teoretiskt avstamp i kritisk pragmatism med Cherryholmes som företrädare.

Datainsamlingen har utförts med fokusgruppsintervjuer som metod, med tre grupper i två kommuner i södra Sverige. Samtliga har också deltagit i en kompetensutvecklingsinsats inom Förskolelyftet.

Resultatet visar att viljan att förstå andra och sig själv i arbetet för allas möjlighet till deltagande på lika villkor är stark. Medvetenhet om fördomar och generaliseringar har ökat och också hur viktig utbildning och kompetensutveckling är för alla.

Processen som satts igång beskrivs pågå mest i det egna huvudet och även om detta lyfts fram som förutsättning för förändring, finns det en ambivalens i sättet att tala om alla individers hemkultur, eftersom detta begrepp i vissa fall står för något som representerar en grupp och alltså återgår till att handla om de andra.