Uppsatsen inriktar sig på pedagogers arbete med läromedel för läs- och skrivinlärning med fokus på årskurs ett. I forskningsbakgrunden lyfts teorier och undersökningar inom läs- och skrivinlärning fram. Det finns två motpoler i läs- och skrivinlärningen: syntetisk metod, som utgår från delarna, och analytisk metod, som har sin utgångspunkt i helheten. Vidare tas styrdokumentens roll för läs- och skrivinlärningen upp och diskuteras i förhållande till undersökningens resultat. Syftet med uppsatsen är att se på vilka läromedel några pedagoger använder sig av, hur och varför. Undersökningen genomförs med fyra pedagoger på tre olika skolor med hjälp av intervju och observation och är då kvalitativ. De läromedel som framkom i undersökningen utgår från analytisk eller syntetisk grund. Pedagogerna använde sig av läromedel i olika utsträckningar och i varierad omfattning. Eleverna arbetade både enskilt och i grupp med eller utifrån läromedlen. Pedagogernas val av läromedel har i vissa fall skett genom diskussion i samspel med andra. Detta visar att behovet av diskussion inför valet av läromedel bör lyftas. Andra resultat som framkommit är att läromedlen inte till fullo tillgodoser de riktlinjer som anges i Lpo94 (Utbildningsdepartementet, 1994) vad gäller att utgå från elevens eget intresse och fantasi samt att på egen hand inhämta kunskaper. För att uppnå dessa mål använder lärarna i undersökningen andra metoder som komplement till läromedlen.