Syftet med undersökningen är att se vilka likheter och skillnader som finns i svenskundervisningens arbete med skönlitteratur på högstadiet och på gymnasiet. Uppsatsen bygger på en såväl kvantitativ som kvalitativ undersökning av elever samt en kvalitativ undersökning av lärare. Deltagarna i undersökningen består av fyra lärare, två högstadie- och två gymnasielärare, och 85 av deras elever. Undersökningen visar att elever och lärare växelvis väljer vilken litteratur som ska användas i undervisningen. Det finns en gemensam uppfattning bland alla lärarna att eleverna visar ett motstånd mot den klassiska litteraturen. Det råder däremot i vissa klasser en oenighet mellan lärarna och eleverna i frågan om vilken litteratur som används mest. Gymnasieeleverna har en gemensam syn på att gruppdiskussioner är det bästa arbetssättet för att främja inlärningen i arbetet med skönlitteratur. Högstadieeleverna däremot anser att den fria läsningen fungerar bäst för dem. Lärarnas avsikt med skönlitteraturen är att den ska utveckla individen. Högstadielärarna betonar även den språkliga utvecklingen. Högstadieelevernas svar stämmer överens med sina lärares avsikter medan gymnasieeleverna mer betonar den språkliga färdigheten i sina svar. Våra reflektioner kring resultaten är att det är oerhört viktigt att utgå från elevernas liv, intressen och tillvaro i största allmänhet, för att få eleverna motiverade och engagerade i skönlitteraturen. I vår yrkesroll måste vi inspirera eleverna till att se vad litteraturen kan tillföra deras liv.