I denna studie belyses pedagogers syn på olikheter och om synen kan härledas till relationellt eller kategoriskt perspektiv, samt andra faktorer som kan påverka pedagogers syn, såsom arbetsmiljö, livserfarenhet, skolans traditioner, samhällsnormer och styrdokument. Klasslärarens och specialpedagogens gemensamma ansvar omkring eleven är en frågeställning som undersöks i studien. Vi belyser olika teoretikers syn på olikheter och utanförskap samt det sociala samspelets betydelse. Pedagogens synsätt påverkar specialpedagogikens utformning. Skillnaden mellan det kategoriska och det relationella synsättet belyses och diskuteras.

Vi har använt oss av den kvalitativa metoden i vår undersökning där de intervjuade har tillåtits utveckla sina tankar och ge öppna svar. I studien har tolv pedagoger från fem olika skolor deltagit. Vi fann att flertalet pedagoger uppfattar olikhet mer som en tillgång än en svårighet. Olikheter upplevs ge dynamik i gruppen men homogena grupper anses vara lättare att undervisa. Stöd utanför klassrummet uppfattar pedagogerna inte som stigmatiserande och det finns en öppenhet för samarbete mellan specialpedagog och övriga pedagoger. Specialpedagogen har goda möjligheter att vara en brobyggare mellan såväl elev som övriga pedagoger men det är relationen mellan dessa som är den avgörande faktorn om samarbete ska bli fruktbart. Föräldrarnas roll är av avgörande betydelse för barnens attityder och välbefinnande.