Vi har i vår studie inriktat oss på att undersöka fastighetsbolag då de genom olika tolkningar av Redovisningsrådets rekommendation nummer 24 har möjlighet att klassificera sina fastigheter som anläggningstillgångar alternativt omsättningstillgångar. Syftet med vår uppsats har varit att förklara varför företag väljer att klassificera sina fastigheter som de gör.

De teorier som ligger till grund för vår undersökning är agentteorin, den positiva redovisningsteorin samt den institutionella teorin. Agentteorin och den positiva redovisningsteorin utgår ifrån att aktörer handlar utifrån ett nyttomaximerande perspektiv medan den institutionella teorin förklarar institutioners påverkan på kollektivets beteende. Med utgångspunkt i dessa teorier har vi utvecklat de hypoteser som ligger till grund för våra statistiska tester utifrån vilka vi förklarar varför företag väljer att klassificera sina fastigheter som anläggningstillgångar alternativt omsättningstillgångar.

Vår undersökning har utgått ifrån sekundärdata som främst är hämtad ur årsredovisningar. Vi har även kompletterat dokumentstudien med en standardiserad telefonintervju för att få svar på de frågor vi ej kunnat erhålla ur årsredovisningarna.

Vårt resultat visar att den positiva redovisningsteorin i flera avseenden i vår undersökning kan förklara varför företag väljer att klassificera sina fastigheter som anläggningstillgångar alternativt omsättningstillgångar. I synnerhet har hypoteserna avseende bonusavtal, ägarspridning samt finansieringsform en stark förklaringsgrad utifrån den positiva redovisningsteorin. Vi kunde även se tendens till att koncerner klassificerar samma fastigheter olika på skilda nivåer i koncernen. Däremot fann vi inte en lika påtaglig förklaringsgrad utifrån den institutionella teorin beträffande vår hypotes som behandlade val av revisionsbyrå.