Syftet med arbetet är att undersöka om den nuvarande lagstiftningen kan tillämpas på förskingring av elektroniska medel.

För att få en förståelse för förskingring som brott redogör vi för begreppet förmögenhetsbrott. Rekvisiten vid förmögenhetsbrott är ekonomisk skada för den drabbade och uppsåt från gärningsmannens sida.

Ekonomisk brottslighet är ett förmögenhetsbrott och denna undergrupp har rekvisit som är mer specifika. Det finns många definitioner och vi har valt att ta upp några av dem. Den som passade bäst in på vårt arbete var Justitieutskottets definition.

Det finns kopplingar mellan förskingring och redovisningslagen. Lagen anger hur den redovisningsskyldige skall avskilja de anförtrodda medlen för att inte förskingringsbrott skall föreligga.

Olovligt förfogande fungerar som en uppsamlingsreserv bland tillägnelsebrotten och är ett sekundärbrott till sakförskingring.

De rekvisit som måste vara uppfyllda för att förskingring skall föreligga finns i BrB 10:1. Då det gäller förskingring av elektroniska medel är det definitionen av besittningsbegreppet som ställer till problem. Elektroniska medel är inte fysiskt hanterbara utan har enbart immateriellt värde.

Vi har kommit fram till att man kan tillämpa den nuvarande lagstiftningen BrB 10:1 på förskingring av elektroniska medel. Dock anser vi att en vidgning av besittningsbegreppet är nödvändig, då den nuvarande besittningsdefinitionen inte innefattar egendom som är av immateriell karaktär.