Hobbyverksamhet definieras som något som man gör på sin fritid och som inte är ens huvudsakliga sysselsättning. Det är främst vinstsyftet som är det som skiljer näringsverksamhet och hobbyverksamhet, men det kan även vara något av de andra näringskriterierna som är självständighet och varaktighet. Syftet med denna uppsats är att undersöka gränsdragningen mellan näringsverksamhet och hobbyverksamhet för att försöka komma fram till var gränsen går.
Vi har delat upp hobbyverksamhet i tre kategorier. Det första är Trav- och annan hästsportsverksamhet som är ett gediget problemområde och med olika faktorer som kan påverka gränsdragningen bl.a. antal hästar, anknytning till annan verksamhet och resultatets påverkan. I rättspraxis har det uppställts relativt låga krav för att en verksamhet med konstnärlig anknytning ska anses bedrivas i vinstsyfte och inte som hobbyverksamhet. Genom de låga kraven ges möjligheter för avdrag av den konstnärliga verksamheten mot överskott i annan näringsverksamhet. Bland övriga verksamheter är det främst resultatets påverkan, varaktighet och annan anknytning till verksamheten som bedrivs som utgör problem kring gränsdragningen.
Vi har inte kunnat hitta en gränsdragning som exakt anger om en verksamhet ska anses som näringsverksamhet eller hobbyverksamhet. Gränsdragningen beror ofta på en mängd olika omständigheter, men vi har dock funnit att i centrum ligger begreppet vinstsyfte. En tendens som vi dock har kunnat utröna är att en verksamhet som går med underskott ofta är att betrakta som hobbyverksamhet och att en verksamhet som går med överskott ofta betraktas som näringsverksamhet. Den slutsats man kan dra är att varje rättsfall är unikt och beroende på omständigheterna klassas en verksamhet antingen som näringsverksamhet eller hobbyverksamhet.