The disaccharide trehalose is an important factor in many anhydrobiotic organisms, as it has a strong stabilizing effect on proteins and enzymes under desiccation. Trehalose has the ability to maintain biological structures at low water levels that would otherwise lead to irreversible denaturation. The rate at which anhydrobiotic tardigrades desiccate influence the probability to survive during a dry period, and this has earlier been documented in studies on nematodes. In this study we experimentally evaluated the effect of desiccation rate on trehalose production and anhydrobiotic survival in two tardigrade species, by using different relative humidities in desiccators. In R. coronifer the analysed trehalose level increased significantly with higher relative humidity during desiccation. In M. cf. hufelandi no such increase was observed. The survival increased at higher humidities and the revival rate showed the same pattern. We suggest that total desiccation is necessary before revival at humidities lower than about 70%. The desiccation rate in nature is not well known. Our results show high survival in lower humidities which suggest that the animals are able to cope with a wide range of desiccation rates.

Disackariden trehalos är en viktig faktor hos många anhydrobiotiska organismer, eftersom det har en starkt stabiliserande effekt på proteiner och enzymer under uttorkning. Trehalos har förmågan att bibehålla biologiska strukturer vid låga vattenhalter vilka annars skulle leda till irreversibla denatureringar. Hastigheten då anhydrobiotiska tardigrader torkar ut påverkar trehalosackumuleringen och sannolikheten för överlevnad under en torrperiod, detta har tidigare dokumenterats hos nematoder. I den här studien har vi experimentellt analyserat effekten av uttorkningshastighet på trehalosproduktion och anhydrobiotisk överlevnad hos två tardigradarter genom att använda olika relativa fuktigheter i desiccatorer. Hos R. coronifer ökade den analyserade trehaloshalten signifikant vid högre relativa fuktigheter under uttorkningen. Hos M. cf. hufelandi observerades ingen sådan ökning. Överlevnaden ökade vid högre fuktigheter och återupplivningshastigheten visade samma mönster. Våra resultat antyder att total uttorkning är nödvändig innan återupplivning kan ske vid fuktigheter lägre än runt 70%. Uttorkningshastigheten i naturen är inte väl känd. Våra resultat visar en hög överlevnad vid låga fuktigheter vilket tyder på att djuren har möjlighet att klara en stor spännvidd av uttorkningshastigheter.