Syftet med studien är att undersöka hur kollegial obligatorisk fortbildning erfars av erfarna och verksamma lärare i grundskolan. Genom den valda ansatsen livsvärldsfenomenologi problematiseras innebörder av hur lärarnas upplevelser och erfarenheter kan förstås inom ramen för deras kontext. Den vetenskapliga pedagogiska teorin är: god utbildning enligt Biesta (2005, 2009, 2011a, 2011b, 2015). Studiens metodansats är induktiv och kvalitativ. Undersökningen har empiriskt material med skildringar i självrapporter och intervjuer från sex deltagare. Resultatet visar att fortbildningarna, i lärarnas livsvärld, inte förankras genom att lärare saknar tillfälle att vara delaktiga, i någon del av fortbildningsprocessen. Försteläraren har en roll som utförare och kontrollör och har små möjligheter att påverka fortbildningar. Fortbildningar har svårt att implementeras, nya fortbildningar avlöser varandra. Lärare har obligatorisk kollegial fortbildning som är påbjuden i ett makt- och beslutsystem där ekonomi kan vara en faktor en annan är en normorganisation som tränger ut möjligheter för lärare att arbeta enskilt och kollegialt med god utbildning då arbetstiden inte räcker till. Detta inverkar på lärares möjligheter för en kultur med meningsskapande processer, subjektifiering, utveckling av professionen och därmed god undervisning.