Bakgrund: Stroke är ett globalt folkhälsoproblem. De som drabbas av stroke kan få komplikationer som kräver långtidsrehabilitering. Rehabiliteringen börjar på sjukhuset och fortsätter därefter i hemmiljön, sjuksköterskor har till uppgift är att värna om patientens egenansvar. Egenansvaret gynnas av patientens delaktighet i rehabiliteringen och främjas genom en personcentrerad vård. Genom att beskriva patienters erfarenheter av egenansvar synliggörs en ökad förståelse för deras situation. Förståelsen kan också möjliggöra för vårdpersonal att bli ett stöd för patienten i egenansvaret.

Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av egenansvar under rehabiliteringen efter stroke.

Metod: En allmän litteraturöversikt som utgick från kvalitativa artiklar. Artiklarna söktes i två olika databaser och granskades därefter med Högskolan Kristianstads granskningsmall. Analysen utgick från Fribergs (2017a) trestegsanalys.

Resultat: Patienters erfarenheter efter en stroke visade på problematiken i att ta egenansvar i rehabiliteringen. Ur analysen framkom två huvudkategorier samt fem subkategorier. Huvudkategorierna är: Behov av stöd för att kunna ta egenansvar under rehabiliteringen samt Egenansvarets betydelse när behovet av stöd i rehabiliteringen avtar. I den första huvudkategorin framkom patienters erfarenheter angående det bristande bemötandet som försvårade för patienter att ta egenansvar. I den andra huvudkategorin belystes den fortsatta utmaningen med det komplexa egenansvaret under rehabiliteringen.

Diskussion: Metoddiskussionen utgick ifrån Shentons (2004) trovärdighetsbegrepp. Resultatdiskussionen tar upp tre nyckelfynd vilka innefattar: patienternas behov av stöd, kommunikationens betydelse samt självständighetens betydelse för att kunna ta egenansvar. Dessa diskuteras utifrån Ekmans personcentrerade vårdmodell, ur ett samhällsperspektiv samt etiska aspekter.