Forskning och studier om hamlade träd och lövängar har varit något begränsad p.g.a. att de spår som syns i våra marker endast hyser ett fåtal rester. Förmodligen har landskapet varit rikt på hamlade träd. Under en inventering som pågick mellan 2004–2007 i nordöstra Skåne lokaliserades individer med hamlingsspår samt lövängsrester. Med den som grundmaterial genomfördes en inventering av fyra utvalda lokaler, varav två har ett formellt skydd i form av naturreservat och kulturreservat samt två utan skydd. Samma metod användes. Inventeringen visar att hamling och nyhamling av träd har ökat, främst på de lokaler som har skydd. Dessa lokaler har dessutom en skötselplan som gynnar hävd vilket passar individer med hamlingsspår. Resurser i form av medel och kunskap borde förläggas inom de områden där hamlade träd har störst chans att leva kvar. Reservat ger den möjlighet som ett långsiktigt bevarandearbete kräver, med en skötsel som gynnar de hamlade individerna, framhäver nyhamling samt det biologiska kulturarvet.