Kunskapsbedömning kan – kanske mer än något annat man gör som lärare – påverka elevernas kunskapsutveckling och motivation i skolan. Men denna påverkan är inte nödvändigtvis positiv. Bedömningen kan ge kraftigt negativa effekter för elevernas kunskapsutveckling och motivation, såväl som kraftigt positiva. Vilka effekterna blir, beror i stor utsträckning på hur man arbetar med bedömning, inte minst vad gäller relationen mellan formativ och summativ bedömning. Det som börjar bli alltmer tydligt, ju mer vi lär oss om formativ och summativ bedömning, är nämligen att de inte fungerar så väl ihop. En bedömningspraktik där man blandar formativ och summativ bedömning, tycks vara den som ger flest negativa effekter – samtidigt som det troligen är just en sådan bedömningspraktik, som är vanligast i både skola och högre utbildning idag. I den här boken ges därför ett delvis nytt perspektiv på bedömning, vars viktigaste princip är att summativ och formativ bedömning hålls åtskilda i så hög grad som möjligt, så att den formativa bedömningen är ”ren formativ bedömning”.