Förskolans arbetssätt där omsorg, fostran och lärande ständigt arbetats i symbios med varandra, har nu utmanats genom att förskolans läroplan reviderades i motivering till att utbildning och utveckling allt mer fått ta plats. Syftet med studien blir därför att få en uppfattning om hur förskollärare ser på sin egen delaktighet och närvaro i barns lek genom personliga intervjuer.  Undersökningen utgör ett sociokulturellt perspektiv som har sitt ursprung ur Vygotskijs teorier och tankar kring leken som en social och kulturell aktivitet, där sociala interaktioner och kommunikationer blir avgörande. Sammanfattningsvis påvisar resultatet att leken är viktig i barns liv och att förskollärare ser allvaret i att bibehålla denna lek genom att beskriva sin egen delaktighet i den på olika sätt.