Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger talar om och beskriver sina tankar kring leken som relationsskapande samt hur de tänker kring hur lek och relationer kan inverka på trygghet, gemenskap och tillhörighet i förskolans verksamhet.För att skapa en större förståelse utifrån syftet har studien utgått ifrån följande frågeställningar: • Hur beskriver pedagogerna att lek kan användas för att främja relationsskapande? • Vilken inverkan anser pedagogerna att relationer kan ha för trygghet och det sociala samspelet? Studien grundas i kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma pedagoger som arbetar med barn i åldern ett till tre år, samt en pedagog som arbetar med barn i åldern tre till fem år. Likheter och skillnader har därmed kunnat synliggöras i arbetssätt och tankar kring barns relationsskapande och hur leken kan användas i processen för att skapa relationer och samhörighet både barnen emellan liksom mellan barn och pedagoger. Forskningsbakgrunden påvisar att exkludering är ett vanligt fenomen medan resultatet från denna studie fokuserar på hur pedagoger kan arbeta inkluderande för att skapa samhörighet och trygghet i förskolans verksamhet. Resultatet från studien har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv liksom den relationella pedagogiken där vikten av en genuint intresserad och emotionellt närvarande pedagog belyses som viktig både för att stödja barn i lek och i skapande av relationer. I diskussion har resultat och analys knutits an och problematiserats utifrån tidigare forskning. Här belyses även studiens metodval och hur det kan ha inverkat på studiens resultat och analys.