Neuropsykiatriska diagnoser blir allt vanligare i dagens samhälle. Elever i skolan och på fritidshemmet kan behöva särskilt stöd för att klara av sin vistelse vid dessa instutitioner. Under vår verksamhetsförlagda utbildeng har vi sett att elever med diagnosen ADHD ofta för stöd i form av elevassistent under skoltid, men inte under fritidstiden. I denna studien undersöker vi hur resursfördelningen mellan skolan och fritidshemmet ser ut på en skola. Vi har intervjuat rektorn, samt utformat två fokusgrupper med tre fritidspedagoger och tre grundlärare, med syftet att få fram vad de olika yrkeskategorierna upplever vilket stöd som erbjuds för att kunna bemöta elever med ADHD. Studien har en fenomenologisk ansats och analysen bygger på sociokulturell och relationell teori. 

Resultatet av vår fallstudie visade att behovet får styra vilket stöd fritidspedagoger och grundlärare får för att bemöta elever med ADHD. Både grundlärare och pedagoger belyser vikten av en lyhörd ledning för att få det stöd som behövs i de olika verksamheterna. De uttrycker även en önskan om fortbildning, för att kunna bemöta elever med ADHD på bästa sätt, samt utbildade elevassistenter.