I en hermeneutisk metod analyseras Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen (2011) med syftet att porträttera och analysera protagonisterna, Lillemor och Babba, i förhållande till identitet som kvinna och författare. I diskussionen urtolkas en möjlig medveten intention med verket, som rör såväl genus och feminism som identitetsskapande. De båda protagonisterna utgör ett gemensamt författarskap, där deras personligheter smälter samman. Det är uppenbart att Lillemor, i flera anseenden, agerar Babbas ansikte utåt och att Babba fungerar som Lillemors kreativa begåvning. Ur ett feministiskt perspektiv påverkas deras förhållande av ett misogynt tillstånd, som samtidigt är oundvikligt för att nå framgång. En generell signifikans ligger i ett författarperspektiv, där denna som individ är personlighetskluven befäst i ett disharmoniskt tillstånd. Författarskapet är uppsplittrat i kropp och själ, där sociala normer styr kraven och där kvinnans utseende har en avgörande roll.