Att denna artikel presenteras i form av dialog är inte så mycket för att anknyta till den sokratiska traditionen eller till 1700-talets franska brevromaner, utan för att vara trogen minnet av en förlorad vän, Richard Sotto.

Utbildad sociolog, musiker och fäktmästare, utmärkte Richard Sotto (Paris 1946 - Lund 2002) sig genom sin envishet i att förankra den företagsekonomiska forskingen i filosofin. Den vana författarna genom åren fått att utbyta idéer och frågeställningar med honom får i och med hans oväntade bortgång ett hastigt slut. Samtidigt är det först genom hans bortgång som författarna möts. De bestämmer sig då för att utforska det tanke- och arbetssätt som kännetecknade den person som på ett så avgörande sätt påverkat deras första steg in i forksningsvärlden. Detta har resulterat i denna dialog genom vilken de önskar både hedra en försvunnen vän såväl som plädera för en förankring av forskarens erfarenhet i historien och subjektiviteten.