Syftet med följande arbete är att ta reda på hur det särskilda stödet i matematik ser ut i två olika kommuner. Vi vill även ta reda på hur matematikundervisningen ser ut i förhållande till de förmågor som undervisningen i matematik ska fokuseras på att utveckla, enligt kursplanen i matematik. Studien baseras på totalt sex fallbeskrivningar där observation och intervju är metoderna vi använder för att få fram ett resultat. Arbetet ger en översikt över vad tidigare forskning kommit fram till när det gäller matematikundervisning. De teorier vi lyfter fram i arbetet är Griffins (2007) teorier om de tre världarna – världen av verkliga kvantiteter, världen att räkna och världen av formella symboler, samt Vygotskys (1986) teorier om den proximala zonen, språket som ett meriderande verktyg och att intellektuell utveckling sker i social samvaro med andra. Sammanfattningsvis pekar resultaten av vår undersökning på att det särskilda stödet i matematik aldrig kan se likadant ut för alla, men att i de fall där det särskilda stödet sker utanför klassens ram finns viktiga faktorer att ha i åtanke. För att eleverna ska ha samma förutsättningar som sina klasskamrater att uppnå kunskapskraven i matematik ställer det särskilt stora krav på läraren, då denne inte har stöd i de normal- och högpresterande eleverna för att de svagare ska kunna utvecklas via den proximala zonen. Vidare ligger det ett stort ansvar på läraren att se till att matematiska samtal sker, så att eleverna utvidgar sitt matematiska ordförråd. Samtalet är grunden för att träna förmågorna i kursplanen i matematik, vilket leder till matematisk förståelse. Genom att använda öppna frågor i matematikundervisningen kan alla förmågor i kursplanen i matematik utvecklas.