Bakgrund: Äldre på boende idag kan känna att de saknar sociala interaktioner med vårdpersonal, familj eller vänner. För att uppleva god livskvalitet krävs bland annat trygghet, sociala interaktioner och aktiviteter. Djur kan användas som behandlingsmetod i vården i form av Animal-Assisted Activity (AAA) och Animal-Assisted Therapy (AAT). Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sällskapsdjurs betydelse för äldres livskvalitet på äldreboende. Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturstudie. Datainsamlingen har gjorts i databaser och med manuella sökningar. Resultat: I samband med djurinterventionen aktiverade vårdtagarna sina kroppar och blev mer rörliga. Positiva förändringar av sömnrutiner och aptit observerades också. Djurens närvaro påverkade vårdtagarnas känslor men även deras kognition, vilket gjorde att gamla minnen om egna djur återkom. De äldre samtalade mer med varandra och uppvisade ett förbättrat socialt beteende. Diskussion: Tre fynd diskuteras: vårdtagarnas fysiska aktivering, känslor och sociala interaktioner samt varför de boende påverkas av djurinterventioner. Slutsats: Djurinterventioner visade sig ge en positiv påverkan på livskvaliteten hos en del äldre på äldreboende och är något som skulle kunna användas mer i vården.

Introduction: Elderly residents today may feel that they lack social interactions with health professionals, family or friends. To experience good quality of life requires for example security, social interactions and activities. Animals can be used as treatment in health care in the form of Animal-Assisted Activity (AAA) and Animal-Assisted Therapy (AAT). Aim: The aim of this literature review was to elucidate pets’ importance for older people’s quality of life in nursing homes. Method: The study was conducted as a general literature review. Data collection has been made in databases and with manual searches. Results: When using animal interventions the residents activated their body and became more mobile. Positive changes in sleep routines and appetite were also observed. The animals’ presence affected residents’ feelings but also their cognition, which made old memories of their own animals return. The elderly talked more to each other and showed improved social behaviour. Discussion: Three findings are discussed: residents’ physical activation, emotions and social interactions, and why residents are affected by animal interventions. Conclusion: Animal interventions were found to have a positive impact on quality of life for some elderly in nursing homes and are something that could be used more in healthcare.