Abstract

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till barns fria lek i förskolans inomhusmiljö samt i vilken utsträckning förskollärarna är delaktiga i barns lek. Studiens teoretiska utgångspunkt är utifrån Batesons kommunikationsteori. Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) lyfter fram leken som betydelsefull och som en central del i förskolans verksamhet.

I forskningsbakgrunden presenteras den teoretiska utgångspunkten tillsammans med andra teoretiska och vetenskapliga tankar om lek samt olika infallsvinklar om lekens betydelse för barn och pedagogens roll i leken. Tidigare forskning har påvisat att pedagoger både ska delta och inte delta i barns lek.  Barns villkor att leka kan variera, då den dagliga verksamheten med rutiner och planerade aktiviteter kan uppta dyrbar lektid för barn. En kvalitativ observationsmetod med videokamera och fältanteckningar har använts i studiens empiriska undersökning. Observationerna är utförda på fyra förskollärare som är verksamma på samma förskola i en kommun i södra Sverige. Ett omfattande material har samlats in, analyserats samt diskuterats i förhållande till tidigare forskning.

Slutsatsen som kan dras är att barns lek stimuleras och utvecklas beroende på hur förskollärarna använder metakommunikation.

Ämnesord: Metakommunikation, förskollärares förhållningssätt, delaktighet, fri lek, leksignaler, förskola