De största konsekvenserna av föräldrarnas beslut att gå skilda vägar bär tredje part i familjen – barnen. Samtidigt är det de som har rätt till en trygg uppväxt och utveckling som skall tillgodoses av föräldrarna. Hur kan barnperspektiv framhållas och inte hamna i skuggan av de vuxnas perspektiv? Finns det klara linjer för hur barnperspektiv ska framhållas? Av vem kan barnen förvänta sig stöd under den svåra tiden? Hur kan den laddade situationen mellan föräldrarna som utspelas i vårdnads, boende och umgängestvister minskas? Syftet med uppsatsen är att utreda vilken ställning barn som grupp har efter lagändringarna i föräldrabalken (FB) 1 juli 2006 i frågor/tvister rörande dem själva gällande vårdnad, boende och umgänge. I samband med det syftar jag också att utreda vem som ger familjen inklusive barnen stöd under den jobbiga perioden och vad som är de yrkesprofessionellas åsikter. Rätten till båda sina föräldrar, genom gemensam vårdnad eller växelvis boende, var och är en del av offentliga retoriken om barns uppväxt. Forskningsresultaten tvingar oss att inse att barn inte mår bra av att vara underställda föräldrarnas rättigheter framför deras skyldigheter och domstolsbeslut, på grund av att barn och föräldrarnas oenighet inte synliggörs och barn har ingen yttranderätt i civilrättsliga mål om vårdnad, boende och umgänge. Jag har valt en kvalitativ design och ett icke- sannolikhets, målinriktad urval, halvstrukturerade intervju med yrkesprofessionella för att undersöka uppsatsens frågor.  Jag har använt rationell val teorin, kognitiva teorin, Meads rollövertagande teori och social konstruktivism teorin för resultatanalys. Man kan konstatera att barn som grupp fick mer inflytande efter lagändringar i FB 1 juli 2006 i frågor/tvister rörande dem själva om vårdnad, boende och umgänge, men detta inflytande är inte tillräckligt för att barnperspektivet inte riskerar att underställas de vuxnas perspektiv. För att förebygga detta behövs först och främst en tydlig definition av barns bästa och riktlinjer för att tolka denna. Tolkning är ett viktigt moment och omfattar barns rättsäkerhet. Tolkningen ska sammanfalla med barns bästa i slutändan men så är det inte alltid idag. Stödet från samhället för kärnfamiljer inklusive barn räcker inte till som både min studie och tidigare forskning har visat.

The biggest consequence of the parents’ decision to go separate ways bears the third part of the family- the children. Still it is they who have the right to a safe upbringing and development that should be satisfied by their parents. How can children's perspectives be stressed and not end up in the shadow of the parents perspective? Are there clear lines of how the child's perspective should be emphasized?  By whom can the children expect support during the difficult time? How can the ill-tempered situation between the parents concerning custody, housing and socializing disputes be reduced? The purpose of the paper is to investigate the status of children as a group, after legislative changes in the “Föräldrabalken” (FB) July 1, 2006 on matters /disputes relating to concerning custody, housing and socializing. In that context I also aims to investigate who gives the family (including children) support during the hard period and what are the opinion of the professionals. The right of both parents, joint custody and alternately living was and is a part of the public rhetoric about children's upbringing. The results of the research forces us to recognize that children do not feel well to be subject to the rights of parents over their obligations and court decisions, because the children and parents' disagreement is not visible and there are no rights for children to speak in civil cases concerning the custody, housing, socializing. I chose a qualitative design and a non-probability, purposeful sampling, semi-structured interview with professionals to examine the paper’s issues. I have used rational choice theory, cognitive theory, Meads taking over the role theory and social constructionist theory for performance analysis. It can be noted that children as a group had more influences after the legislative changes in “FB” July 1, 2006 in matters /disputes relating them about custody, housing and socializing, but this influence is not sufficient so the child's perspective will not likely to be overran by the adults perspective. To prevent this we first and foremost need a clear definition of the child's best and guidelines who to interpret it. Interpretation is an important moment, and includes children's legal rights. Interpretation should coincide with the children's best in the end, but it is not always the case today. The support today from society to families (including children) is not enough and that is shown both in my study and in previous research.