Denna studies syfte var att undersöka om dövas åldersförändringar i arbetsminnesbearbetning skiljer sig från hörandes. Fyra grupper deltog, döva (teckenspråkiga) och hörande (icke teckenspråkiga), indelade i grupper om yngre och äldre (> 65 år). Femtiosex personer deltog, jämnt fördelade över de fyra grupperna. Samtliga fick genomgå ett arbetsminnestest indelat i tre delar, ett spatialt, ett temporalt och ett spatialt - temporalt test. Den spatiala naturen hos teckenspråket förväntades leda till en relativt sett förstärkt funktion i detta test hos de teckenspråkiga. Hypotesen bekräftades såtillvida att det fanns en signifikant försämring i den äldre gruppen döva vid den temporala testtypen, något som inte fanns vid den spatiala eller blandade testtypen. Resultatet kan tolkas som förenligt med tanken att intensiv användning leder till relativt bevarad funktion i hög ålder. En orsak till resultatet kan vara att äldre dövas undervisning skedde främst genom den orala metoden och resulterade i en lägre bildningsnivå.