Syftet med studien är att undersöka hur samhälleliga institutioner och olika aktörer påverkade kvinnorna under 1950-talet att bli hemma och ta hand om hem och familj. Studien inleds med en historisk tillbakablick som startar omkring 1920 och avslutas med efterkrigstiden. Femtiotalet brukar kallas hemmafruarnas epok och jag har studerat litteratur, tidskrifter och forskning som behandlar denna period och som berör kvinnors situation.

Undersökningen bygger på avhandlingar och andra böcker samt olika myndigheters betänkanden. Texterna har granskats kritiskt.

Undersökningen visar hur flera aktörer försökte påverka kvinnorna till att stanna hemma och ta hand om hem och familj. Under beredskapstiden gjordes ansträngningar att få kvinnorna att tjänstgöra inom industrin, lantbruk andra verksamhetsgrenar för att ersätta de män som var uttagna till beredskapstjänst. När kriget var slut gick männen tillbaks till sina arbeten och kvinnans roll i hemmet betonades av flera aktörer som viktig och att hennes plats var där.

Under slutet av femtiotalet och i början av sextiotalet förändrades situationen. Kvinnan behövdes inom industrin och Svenska Arbetsgivarföreningens attityd till kvinnlig arbetskraft förändrades. Kvinnorörelserna kämpade också för att kvinnorna skulle vara yrkesverksamma, för att öka jämlikheten mellan man och kvinna.