Syftet med denna kvalitativa teoriundersökning var att undersöka om Grices samarbetsprincip

och samtalsmaximer kan vara användbara i strategisk kommunikation. Samarbetsprincipen lanserades för att förklara underliggande strukturer i vardagliga samtal, men då den samtidigt är en grundförutsättning för all kommunikation borde teorin även vara relevant i strategisk kommunikation.

Mitt primära källmaterial var Grices teori om samarbetsprincipen, som kompletterades

med andra forskares tolkningar och modifikationer av denna teori. Eftersom strategisk kommunikation är ett omfattande undersökningsfält använde jag kriskommunikation som exempel på ett område där teorin skulle kunna vara användbar. Resultatet av teoriundersökningen visade att Grices samtalsmaximer skulle kunna fungera som enkla riktlinjer att beakta vid utformningen av budskap i strategisk kommunikation, inte minst i kriskommunikation. De flesta relevanta aspekter när det gäller budskapsutformning omfattas av maximerna, samtidigt som de inte är heltäckande, vilket innebär att de skulle kunna användas som ett viktigt komplement till andra kommunikativa principer. Konversationella implikationer är dock i regel inte lika användbara i strategisk kommunikation som i privata konversationer, då risken för feltolkningar är stor. Om samarbetsprincipen och dess maximer ska kunna tillämpas i strategisk kommunikation krävs det att man utarbetar en modell där samarbetsprincipen är anpassad för de specifika förutsättningar som föreligger i strategisk kommunikation.