I denna kvalitativa uppsats undersöks hur arbetsförmedlingen hanterar situationen då en ny åtgärd, i detta fall friåret, ska implementeras i organisationen. Utgångspunkten ligger i ett strukturfunktionalistiskt samhällsperspektiv då vi väljer att se arbetsförmedlingen och friåret som funktioner i samhället. Fokus i uppsatsen är att se hur åtgärden friåret påverkade arbetet inom arbetsförmedlingen. Det tas även upp vad arbetsförmedlingen är för en organisation och vad arbetsförmedlingen respektive friåret fyller för funktion i samhället. Friåret anses behövas då arbetsmarknaden och arbetslivet ställer allt högre krav på individen och samhället. Genom friåret ges möjlighet till rekreation och arbetslösa får chans att komma in på arbetsmarknaden. Friåret ses av denna anledning som en nödvändighet i dagens samhälle och det är arbetsförmedlingens uppgift att administrera detta. När friåret infördes förändrades arbetet på arbetsförmedlingen genom att de fick ytterligare krav ställda på sig för att lyckas lösa denna uppgift, som visade sig innebära vissa svårigheter i praktiken. Det betydde högre arbetsbelastning och en stressig tid. Vi anser att när nya åtgärder ska införas behövs klara riktlinjer och mycket tid för att arbetet ska kunna genomföras lyckat. Arbetsförmedlaren kan inte göra ett bra arbete om han själv längtar efter ett friår på grund av sin höga arbetsbelastning.