På 1980-talet var det låneboom i Sverige. Det var lätt att låna pengar utan säkerhet. När sedan fastighetsvärdet sjönk och arbetslösheten ökade drabbades många av ekonomiska svårigheter. Det var under denna tid som behovet av en skuldsaneringslag kom, skuldsaneringslagen trädde i kraft år 1994.

Vid en skuldsanering skall den skuldsatte leva på existensminimum i fem år. Överskottet fördelas mellan borgenärerna. För att få skuldsanering måste vissa kriterier vara uppfyllda. Gäldenären skall ha sin hemvist i Sverige, vara privatperson och man ska inte kunna betala tillbaka sina skulder inom en överskådlig tid.

Själva skuldsaneringsprocessen är uppdelad i tre steg. I första steget ska gäldenären själv försöka att förhandla med borgenärerna, i det andra steget förhandlar kronofogdemyndigheten med borgenärerna. Om någon av borgenärerna motsätter sig betalningsplanen går det vidare till det tredje och sista steget. I steg tre prövas fallet i domstol där det kan bli en tvingande skuldsanering.

Det finns både fördelar och nackdelar med systemet. En fördel är att de som har hamnat i en ekonomisk kris kan få en möjlighet att reda upp sin situation. Negativt med systemet är onödigt tillkrånglat, vilket har lett till att långa och omständliga förhandlingar.

Nu har regeringen utformat ett nytt lagförslag där man vill effektivisera och förenkla processen.