Det övergripande syftet med mitt arbete är att belysa och diskutera möjligheter och svårigheter i samband med bedömning av språk- och kunskapsutvecklande multimodalt textarbete i en flerspråkig undervisningskontext.Undersökningen är kvalitativt inriktad och multimodala elevtexter, elev- och lärarintervjuer utgör underlag för de tre ingående delstudierna med utgångspunkt i följande frågor: Vilka skilda uttryck för multimodal textproduktion återfinns i elevernas texter? Vilka uttryckssätt och semiotiska resurser framhåller eleverna som betydelsefulla för sitt meningsskapande? Hur förhåller sig läraren till elevernas val av uttryckssätt och semiotiska resurser? Studien har en sociokulturell ansats och materialet analyseras och tolkas med begrepp hämtade ur den sociosemiotiska multimodala teoribildningen och multiliteracies-forskningen.Resultaten visar att eleverna i första hand väljer att uttrycka sig genom att rita. Bild och färg dominerar medan skrift, symboler, pratbubblor och rutor eller rutsystem är underordnade när det gäller att skapa sammanhang och mening i textframställningarna. Flera elever svarar att det både är svårt och arbetsamt att skriva och att de därför väljer att rita. Resultaten visar också att eleverna har svårt att verbalisera vad bedömning innebär. Läraren, å sin sida, säger att hon tar fasta på illustrationerna och framhåller de semiotiska resurserna bild, färg och skrift samt i viss mån symboler, pratbubblor och rutor eller rutsystem. Samtidigt pekar hennes uttalanden på den komplexitet som uppgiftsformuleringen och bedömningskriterier ger upphov till. Även om eleverna uppmuntras att uttrycka sig multimodalt blir det problematiskt för läraren att väga samman elevernas svar till en helhet vid bedömningen.