Syftet med studien är att se hur begreppet handledning med fokus mot handledningssamtalens innehåll, form och funktion uttalas, konstrueras och legitimeras av förskollärarstudenter. Som metod har nio förskollärarstudenter i sin sista utbildningstermin intervjuats genom fokusgruppssamtal. Analysförfarandet utgår från Faircloughs tredimensionella analysmodell, diskursiv praktik, text och social praktik. Analysen utgår från frågorna vad som sägs och hur det sägs om handledning. Social praktik, i den här studien förskolan, och diskursiv praktik, där texter produceras och konsumeras, ses i ett dialektiskt förhållande. Studenter uttalar olika förväntningar och möter olika förutsättningar för handledning i den sociala praktiken. Vad studenterna säger om handledning har framträtt i följande fyra diskurser: Relationer i fokus, Dirigerande samtal i fokus, Sociala praktiken i fokus och Innehåll och kompetens i fokus. Hur studenterna önskar att detta genomförs beskrivs och diskuteras utifrån två huvuddiskurser: Kriterier för lärarutbildarens uppdrag och Kriterier för handledningssamtalets innehåll, form och funktion.

Resultatet visar på att olika förutsättningar, kunskaper och kompetenser för handledning ger olika kvalitativa skillnader i studenternas utbildning. Förskolans sociala praktik präglas av begreppen omsorg, fostran och lärande, dess kultur och tradition kan ha en viss påverkan hur handledningssamtalen utformas. Uppdraget att handleda är oftast ålagt utan specifik kunskap eller kompetens att handleda efterfrågas. Relationsorienterade vardagliga möten uttrycks som en grund för god handledning. Innehållet i handledningssamtalen ska förena yrke, ämne och forskning, vilket i sig inte är självklart att lärarutbildaren har förmåga att göra. Yrkesspråket har en avgörande roll för hur studenten utmanas i sitt lärande. Den sociala praktiken blir oftast raster för bedömning och bekräftelse, där snarare studentens beteende bedöms än att studenten ges möjlighet till reflektion över sin kommande yrkesroll. Detta leder till om och hur lärarutbildningen ska förbereda studenter för handledning som en naturlig del i lärarutbildningen, för att på längre sikt kunna säkerställa god kvalitet under den verksamhetsförlagda utbildningen?