Bakgrunden till föreliggande paper återfinns i utvecklingen av vårt samhälle som en ytlighetskultur där yta och inbillad skönhet ersatt intellektualitet, kunskaper och djup. Media kan påverka ungdomars identitetsbildning i en sådan riktning och bör enligt forskningen tas på allvar. Till detta ska tilläggas att lärarutbildning och skola, inte minst det nya förslaget till lärarutbildning, tycks försumma bildens roll som ämnesspecifik och ämnesintegrativ resurs, en vidgad syn på text och horisontell mediering. Studien tar sin utgångspunkt i kritisk diskursanalytisk teori där system och livsvärld respektive segregerad, utvidgad och integrativ syn på språk, text och didaktik utgör några analytiska redskap. Hur forskning stöder behovet av bilden som ett språkligt verktyg och semiotisk resurs för intellektuell, medveten och meningsskapande utveckling är fokus i problembelysningen. Syftet med föreliggande undersökning är att samla och reanalysera samhällets styrning när det gäller bilden som fysisk och intellektuell resurs i lärande och meningsskapande. Studiens empiri utgörs av SOU 2008:109, En hållbar lärarutbildning, betänkande av utredningen om en ny lärarutbildning (HUT 07); SOU 1992:94, Skola för bildning huvudbetänkande och SOU 1999:63, Att lära och leda - en lärarutbildning för samverkan och utveckling, slutbetänkande.

Resultatet visar hur skilda diskurser råder och hur undervisning för meningsskapande genom bilden, ja även övriga estetiska ämnen, helt försummas i En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) från att den i SOU 1999: 63 fokuserade estetiska kunskapens möjligheter efterfrågats, tankar som även följdes upp i den efterföljande regeringspropositionen (1999/2000: 135), En förnyad lärarutbildning. De estetiska ämnenas möjliga hantering för lärande diskuteras avslutningsvis i ett framtidsorienterat pedagogiskt sociosemiotisk perspektiv. Statlig styrning, som gör det möjligt för läraren att möta och stötta elevens estetiska läroprocesser bättre, efterfrågas.