Forskning har enligt Bouchard m.fl. (2006) sedan länge varit samstämmig om stora hälsovinster av regelbunden fysisk aktivitet. Kursplanen för Idrott och hälsa (Skolverket, 2000) påvisar ämnets huvudsakliga syfte vilket är att stimulera elever till regelbunden fysisk aktivitet och en långsiktig hälsofrämjande livsstil. I en nationell utvärdering av Idrott och hälsa påtalar Eriksson m.fl. (2005) dock att 14,8 % av eleverna i undersökningen inte är med i eller har låg aktivitet i ämnet. Utifrån denna vetskap blev syftet med denna studie att undersöka vad elever i årskurs nio med hög frånvaro och/eller låg aktivitet i ämnet Idrott och hälsa anger som skäl till att inte närvara eller delta aktivt i ämnet. Med detta som utgångspunkt valde vi en kvalitativ undersökning där fem elever med hög frånvaro och/eller låg aktivitet i ämnet intervjuats. Undersökningen utmynnade i en kategorisering där studiens frågeställningar besvarades och analyserades utifrån Deci och Ryans (2000a, b) och Czikzentmihaylyis (1990) motivationsteorier. Resultatet i undersökningen påvisade att elever som är fysiskt inaktiva på fritiden på olika sätt missgynnas i ämnet Idrott och hälsa. Deras bristande erfarenhet av fysisk aktivitet ger upphov till en lägre självupplevd kompetens vilket i sin tur orsakar en lägre motivation till att delta i ämnet.