Denna bok handlar om lärande för personer med autism ur ett pedagogiskt perspektiv. Detta innebär att lärandet ställs i fokus och inte funktionshindret i sig, inte heller de hinder en funktionsnedsättning kan utgöra eller det beteende hindret kan orsaka. Att lära definieras i denna bok som att se någonting på ett nytt sätt eller ur ett nytt perspektiv. Inledningsvis beskrivs därför hur personer med autism kan erfara sin omvärld och hur deras perspektiv på världen kan skilja sig från lärarens perspektiv.

Författarna beskriver på vilket sätt en teori om lärande – variationsteorin – kan användas för att förbättra den lärandes möjligheter att utvecklas. Flera exempel visas på hur lärandesituationer kan planeras genom analyser av vad det innebär att kunna det som utgör lärandets objekt och vad som kan vara problematiskt för den lärande i en lärandesituation.

I ett antal fallstudier, där lärare genomför undervisning baserad på den kunskap hon eller han erhållit genom en variationsteoretisk analys, får vi följa barn och ungdomar med autism och se deras framsteg i att utveckla färdigheter av praktisk vardaglig karaktär (handla, äta) eller i att nå en djupare förståelse av socialt samspel (lära sig förstå omgivningens signaler, förstå kroppsspråk).

Genom att ta del av dessa konkreta exempel kan läsaren få inspiration till och kunskap om hur ett variationsteoretiskt perspektiv på lärande kan användas i den egna verksamheten. Boken riktar sig därmed främst till alla som har till uppgift att utveckla lärande för barn med socioemotionella funktionsnedsättningar, t.ex. lärare, assistenter, vårdare och föräldrar. Men den erbjuder också intressant läsning för alla dem som önskar mer förståelse för det variationsteoretiska perspektivet på lärande i andra sammanhang.