Syftet med arbetet är att undersöka specialpedagogers syn på vilka de viktigaste processerna i handledning är samt vilka effekter och utvecklingsmöjligheter den kan ge. Vi ämnar rikta in oss på specialpedagoger som arbetar i förskola och skola år F-9. Vi vill undersöka utvecklingsmöjligheterna på individ- arbetslags- och skolnivå. Vi vill även ta reda på vilken syn specialpedagogerna har på sin egen roll som handledare. Med tanke på att handledning verkar förekomma ganska sparsamt är även frågeställningen om specialpedagogens kompetens i handledning tas tillvara intressant för oss.

Arbetet ger en översikt över tidigare forskning om olika perspektiv på specialpedagogik, om handledning, om handledarens legitimitet att handleda samt om reflektion. I arbetet lyfter vi fram några viktiga teorier såsom socialkonstruktionism, fenomenologi, systemteori och KASAM. I vårt val av teorier har studiens syfte och frågeställningar varit i fokus. Dessa utvalda teorier är användbara för att kunna tolka och förstå verkligheten samt i arbetet med att förstå hur en individs handlingar inom ett system påverkar och står i relation till andra individers handlingar och andra system. Med hjälp av intervjuer har vi utifrån sex specialpedagogers perspektiv undersökt deras syn på handledning.

Sammanfattningsvis pekar resultaten i vår undersökning på att våra respondenter ser reflektion och samtalet i sig som viktiga processer i handledning. Möjligheterna till utveckling genom handledning är flera t ex en ökad medvetenhet om den egna rollen, en ökad yrkestrygghet, bättre samarbete och samsyn. Specialpedagogerna ser sig själva som ett bollplank, en som ska se på verksamheten med nya ögon och en som ska förlösa redan existerande kunskap. Specialpedagogernas kompetens i handledning används sparsamt. På de skolor som kompetensen används finns det en tydlig arbetsbeskrivning för specialpedagogen  och handledningen är inarbetad i verksamheten.