Denna uppsats redogör för en studie vars syfte är att studera pedagogers syn på den egna förskolans utemiljö och dess betydelse för barns grovmotoriska utveckling. Vidare undersöks också om det finns några skillnader i utemiljön beroende på om förskolan är belägen i stadsmiljö eller utanför tättbebyggt område. Ytterliggare ett syfte är att få en insikt i hur medvetet pedagogernas arbetssätt är utifrån den egna utemiljön. Som metod har individuella intervjuer av sex pedagoger som arbetar på sex olika förskolor gjorts. Tre av förskolorna är belägna i stadsmiljö och de andra tre är belägna utanför tättbebyggt område. Semistrukturerade frågor har använts där de intervjuade pedagogerna har haft fritt svarsutrymme samt möjligheter att koppla frågorna till egna erfarenheter och situationer. Resultatet av intervjuerna har analyserats utifrån problempreciseringen. Slutresultatet av studien visar att samtliga pedagoger ser att en varierad utemiljö med träd, vegetation, nära till naturområden, nivåskillnader samt stora ytor att röra sig på ger de bästa förutsättningarna för barns grovmotoriska utveckling. De pedagoger som inte har en miljö med dessa förutsättningar ser det som en förlust och önskvärd tillgång. Studien visar också på att samtliga pedagoger som arbetar på förskolor belägna utanför tättbebyggt område är nöjda med sin utemiljö varav endast en av pedagogerna på förskolor belägna i stadsmiljö är nöjd. Den forskning vi tagit del av visar också på att det finns skillnader i utemiljöer på förskolor belägna i stadsmiljö respektive utanför tättbebyggt område.