Syftet med uppsatsen är att genom en litteraturstudie gällande aktuell forskning, intervjuer med fem högstadielärare samt enkätundersökning med 30 högstadieelever ta reda på hur man kan arbeta med skönlitteratur för att på bästa sätt skapa livskunskap. Med livskunskap syftar vi på all kunskap som hjälper ungdomarna att forma dem på deras väg till att bli vuxna individer. I arbetet undersöker vi om det är möjligt att med skönlitterära texter uppnå styrdokumentens mål, hur skönlitteratur används i undervisningen, hur litteraturintresse kan väckas hos eleverna och om lärare är medvetna om att man kan få svar på livskunskapsfrågor via skönlitteratur. Vi tittar närmare på hur elever uppfattar arbetet med skönlitteratur samt vilka konsekvenserna blir beroende av vem som väljer litteraturen.

Resultaten visar att lärare är medvetna om att elever kan nå livskunskap via skönlitteratur men de saknar ord för att beskriva vad de vet. Elevenkäterna visar att det finns ett stort intresse för livskunskapsfrågor men att de saknar medvetenhet om att de kan finna svar på dessa i litteraturen. Detta kräver att det finns kunnighet och engagemang hos lärarna för att eleverna ska få vetskap om vilken kunskap skönlitteraturen verkligen kan ge. Undersökningen visar att det finns god möjlighet att nå en del av styrdokumentens mål med hjälp av skönlitteratur och att det finns många vägar att gå för att nå dit. Endast lärarens kunskap, fantasi och vilja sätter gränser.