Bakgrunden till denna studie är dilemmat att trots att skolan är så viktig då den ger värdefull kunskap och också en social tillhörighet, ökar andelen elever som hamnar i problematisk skolfrånvaro och följderna av detta kan få stora negativa konsekvenser för den enskilde individen.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om vad några specialpedagoger och en kommuns samordnare för arbetet kring problematisk skolfrånvaro beskriver som centralt i arbetet med att främja närvaro och att identifiera och undanröja hinder i skolmiljön för att förebygga frånvaro. 

Frågeställningarna lyder: Vad beskrivs som centralt i arbetet med att främja skolnärvaro på några skolor? Vad beskrivs som centralt i arbetet med att förebygga problematisk skolfrånvaro på några skolor? Hur kan resultatet förstås i relation till relationell pedagogik och lärares relationskompetens, KASAM och systemteori?

Metoderna som använts är både en kvalitativ semistrukturerad intervju med en samordnare kring arbetet med problematisk skolfrånvaro, samt enkäter med öppna och slutna frågor ställda till specialpedagoger av vilka 20 besvarade enkäten. Samtliga respondenter i både intervju och enkät är yrkesverksamma i samma kommun.

Studiens resultat bekräftar det som forskning och litteratur säger om att det är viktigt med rutiner kring hanteringen av frånvaro, att lärmiljöer bör vara tillgängliga och anpassade utifrån elevernas behov, att det är viktigt med ett tryggt skolklimat där eleverna känner sig delaktiga, att förtroendefulla relationer, främst med vuxna på skolan, är en framgångsfaktor och att en fungerande skolorganisation med ett kollegialt samarbete mellan professioner och en elevhälsa med mandat att leda arbetet är en förutsättning.

De specialpedagogiska implikationerna och det specialpedagogiska uppdraget är arbetet mot ett relationellt perspektiv med främjande av goda relationer i fokus, utformande av tillgängliga lärmiljöer som har ett sammanhang alla elever känner sig delaktiga i, samverkan och lagarbete olika professioner emellan samt driva kompetensutveckling kring neuropsykiatriska svårigheter. 

The background to this study is the dilemma that school is important as it gives you valuable knowledge and also a social affiliation, but despite this the proportion of students who end up in problematic school absence increases and this can have major negative consequences for the individual.

The purpose of this study is to contribute knowledge about what some special educators and a municipality´s coordinator for the work on problematic school absence describe as central in the work of promoting attendance and to identify and remove obstacles in the school environment to prevent absenteeism.

The questions are: What is described as central to the work of promoting school attendance in some schools? What is described as central to the work of preventing problematic school absence? How can the result be understood in relation to relational pedagogy and teacher´s relational competence, Sense of Coherence and systems theory? 

The methods used are both a qualitative semi-structured interview with a coordinator of the work with problematic school absenteeism, as well as questionnaires with open and closed questions asked to special educators, of which 20 answered the questionnaire. All respondents in both the interview and the survey are professionals in the same municipality.

The results of the study confirm what research and literature say about the importance of routines for managing absence, that learning environments should be accessible and adapted based on students’ needs, that it is important to have a confident school climate where students feel involved, that trusting relationships, mainly with adults at school is a success factor and that a functioning school organization with a collegial collaboration between professions and a student health with a mandate to lead the work is a prerequisite.

The special pedagogical implications and the special pedagogical assignment are the work towards a relational perspective with promotion of good relationships in focus, design of accessible learning environments that have a context all students fell involved in, collaboration and teamwork between different professions and drive competence development involving neuropsychiatric difficulties.