Studiens syfte är att bidra med kunskap om innehållet i de pedagogiska utredningar som skrivs inför mottagande av en elev i grundsärskolan. Studien syftar också till att bidra med kunskap om hur vi kan utveckla de dokument som ligger till grund för ett mottagande i särskolan för att göra processen mer rättssäker. Som metod har en kvalitativ dokumentanalys med inspiration av diskursanalysen valts. Fokus är på detaljerade beskrivningar och ordval på grund av att de tillsammans anses skapa den kontext som studeras. Studien har en konstruktivistisk utgångspunkt där verkligheten ses som en konstruktion och som ett resultat av människors tolkningar. Materialet utgörs av 35 pedagogiska utredningar från tre olika kommuner i Sverige. Dokumenten analyserades utifrån fyra kategorier som valdes med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar samt i Skolverkets allmänna råd för mottagande av elever i grundsärskolan och gymnasiesärskolan. Resultatet visar att dokumenten fokuserar på eleven och dennes svårigheter och behov av stöd. Elevens förutsättningar att nå kunskapskraven beskrivs mycket sparsamt på grupp- och organisationsnivå. De anpassningar och det särskilda stöd som beskrivs är främst riktade till eleven och resultatet av anpassningarna beskrivs sällan. Det är en stor variation i rubrikerna i dokumenten och rubrikerna fokuserar på eleven.  Med teoretisk utgångspunkt i Foucaults tankar om maktrelationer i samhället dras de fyra slutsatserna att; 1) eleverna (undersåtarna) och deras brister och behov står i fokus. 2) Pedagogerna (makten) och den lärmiljö samt organisation eleverna befinner sig i sällan problematiseras. 3) De pedagogiska utredningarna fungerar som examinering och syftar till att övertyga läsaren om att eleven bör identifieras som en särskoleelev så att eleven kan flyttas från en skolform till en annan. 4) Den stora variationen i rubriksättningen försvårar granskningen av pedagogerna (makten).