I en interventionsstudie med ett multimodalt socialsemiotiskt perspektiv (t.ex. Bezemer & Kress, 2016) prövas hypotesen att elevers poetiska representationer som presenteras digitalt i redovisningsgrupper i en lärplattform ger exempel på elevernas multimodala och digitala kompetens genom att visa variation i användning av modalitet och kombination av semiotiska resurser. Studien genomfördes i en gymnasieklass på samhällsprogrammet i åk 1. Interventionen planerades med stöd i design-based research (McKeeney & Reeves, 2012) och förbereddes genom att läraren tillsammans med forskaren under två workshop-lektioner aktualiserade diskussioner rörande text, multimodalitet och meningspotential utifrån traditioner som visuell poesi, spoken word, estradpoesi och poetry slam. Eleverna uppmanandes att i sina representationer utgå från vad de ville uttrycka och aktivt använda olika uttrycksformer i sina representationer (jfr Magnusson & Godhe, 2019). Klassens 26 elever skapade representationer som presenterades, förklarades och gavs respons enligt ett för eleverna använt arbetsmönster i etablerade studiegrupper. Arbetet i dessa studiegrupper dokumenterades med skärminspelning. I den påbörjade analysen som initialt bestod av multimodal textanalys (se t.ex. Höglund, 2017) av elevernas poetiska representationer, identifieras förekomsten av skilda modaliteter och semiotiska resurser samt hur de används för att uttrycka ideationell, interpersonell och i viss mån textuell betydelse. Resultaten hittills visar, tvärtemot det förväntade, på en tydlig funktionell tyngd för verbalspråklig skriftlig modalitet. Tidigt i analysarbetet riktades också uppmärksamhet på hur det digitala gränssnittet sätter villkor för elevernas arbete i studiegrupperna och hur gränssnittets resurser får betydelse för den mening som kollektivt skapas för uppgiften och de lösningar som presenteras. I min presentation diskuterar jag utifrån några elevexempel av poetiskt meningsskapande dels den multimodala och digitala kompetens som visas, dels hur de digitala villkoren för studien påverkat dess genomförande och trovärdighet, vilket leder vidare till en diskussion om klassrumsinterventioners trovärdighet i ett vidare perspektiv.

Bezemer, J., & Kress, G. (2016). Multimodality, learning and communication: a social semiotic frame. London: Routledge. DOI: https://doi.org/10.4324/9781315687537

Höglund, H. (2017). Video Poetry: Negotiating Literary Interpretations. Students’ Multimodal Designing in Response to Literature. Diss. Åbo Akademi. Åbo Akademi University Press.

Magnusson, P., & Godhe, A.-L. (2019). Multimodality in Language Education – Implications for Teaching. Designs for Learning, 11(1), 127–137. DOI: http://doi.org/10.16993/dfl.127

McKeeney, S. & Reeves, T C. (2012). Educational Design Research. J. M. Spector, M. D. Merrill, J. Elen & M. J. Bishop (Red.) Handbook of Research on Educational Communications Technology. Springer.

Paperpresentationen är en studie av hur språkligt innehåll uttrycks i Skolverkets förslag till revideringar av kursplanerna i Lgr 11. Studien utgår från en jämförelse mellan hur den språkliga dimensionen i grundskolans olika kursplaner formuleras i gällande Lgr 11 (Skolverket, 2019a) och i det revideringsförslag som Skolverket överlämnat till regeringen (Skolverket, 2019b). Vårt syfte är att mot bakgrund av resultatet diskutera förutsättningar för språkinnehållets realisering i undervisningen. Materialet utgörs av kursplanerna i de båda versionerna av Lgr 11 och vi har gjort förteckningar av uttryck av språkligt innehåll i ämnenas syfte, centralt innehåll och kunskapskrav för låg-, mellan- och högstadiet i respektive version för att svara på frågeställningarna: Hur uttrycks det språkliga innehållet i kursplanerna? Hur har det revideringssyfte som uttryckts som ”underlätta för fler elever att nå målen” (Skolverket, 2019c) inverkat på formuleringarna avseende det språkliga innehållet? Hur kan de förändringar som visas förmodas påverka realiseringen av den språkliga dimensionen i undervisningen i de olika ämnena? I presentationen fokuseras särskilt ämnena fysik, historia, svenska och svenska som andraspråk. Ett viktigt resultat av jämförelsen mellan skrivningarna i de olika läroplansversionerna är att båda versionerna visar på komplexiteten i de språkliga förmågor som eleverna ska utveckla under grundskoletiden. Dock framträder en skillnad i när under grundskoletiden dessa språkliga förmågor aktualiseras. Medan den gällande versionen av läroplanen bygger på ett antagande om att även komplexa språkliga förmågor ska användas och utvecklas från skolstart förefaller revideringsförslaget istället bygga på ett antagande om att börja med enklare förmågor och introducera mer komplex språkanvändning i senare årskurser. Resultatet diskuteras mot teoretisk bakgrund hos Luke och Freebody (1999), Cummins (2017) och Gibbons (2018) i syfte att problematisera revideringsförslaget i relation till språkutvecklingsmöjligheter för alla elever.

Elevernas digitala kompetens i skolans olika ämnen betonas starkt i de reviderade läroplanerna från 2017, och digitaliseringens betydelse för lärande är en nyckelfråga för lärare, skolledare och samhället i stort. Men vad innebär digitaliseringen i skolan? Hur kan den bli en del av elevernas literacyutveckling? Och vad kan de ökade möjligheterna att uttrycka sig multimodalt betyda för elevernas lärande och lärarens undervisning?

Författarna resonerar kring digitaliseringen av skolan och tar upp såväl potentiellt positiva som negativa aspekter. De sätter teorier kring digitalisering och dess inverkan på mänsklig kommunikation i relation till läsande, skrivande och samtalande samt diskuterar hur olika modaliteter – bilder, ljud, text – kan samverka i klassrumsarbete och undervisning.

För att ge en tydlig bild av vad digitaliseringen kan innebära för lärarens planering, genomförande av undervisningen och efterarbete ges konkreta exempel från ämnena svenska och historia i gymnasiets årskurs 1.

Digitalisering, literacy och multimodalitet vänder sig till en bred grupp av lärare och lärarstudenter med intresse för digitaliseringens möjligheter och utmaningar.

Artikeln beskriver ett utvecklingsarbete bedrivet i fritidshemsverksamhet. Syftet var att genom kollegialt lärande utveckla ett språkutvecklande förhållningssätt i verksamheten. Arbetet genomfördes under tre terminer och dokumentationen utgörs av anteckningar från observationer och samtalsträffar samt ljudinspelning från ett återkopplande samtal inspirerat av ”stimulated recall”. Resultatet bekräftar tidigare forsknings beskrivningar av fritidsverksamhet som en verksamhet som under senare år påverkats av organisatoriska förändringar och som en miljö för informellt lärande och processinriktad didaktik. Resultatet visar också på möjligheter att utveckla fritidshemsverksamhetens särskilda karaktär genom kollegialt lärande och strävan efter vetenskaplig grund. Utvecklingsarbetet bidrog till att stärka fritidslärarnas yrkesroll och öka deras medvetenhet om språkets betydelse för lärande.

Due to developments in media technology, the textworlds of today are undergoing a series of rapid changes. The aim of this article is to suggest multimodal theory formation as a theory ofmeaning-making in schools, and to discuss the consequences regarding the way in which fiction is viewed in education. Meaning-making is considered a process wherein one acquires, but also changes and develops, experiences. In other words, meaning-making is regarded as a form of design. When meaning-making is considered as multimodal, nonhierarchical and ecological, this will necessarily impact our conception of fiction. The article draws on my doctoral thesis in which empirical material showed similarities in pupils’ meaning-making regardless of mode and media. Reading fiction plays a strong role in Swedish curriculum, but this role needs to be discussed and strongly problematized. Drawing on multimodal theory formation and discussions among contemporary literature scholars, the article does not support the conception of fictional literature as exclusive and special. Rather, the arguments used for fictional literature also apply to other modes of meaning-making in other media than the printed verbal text. Swedish steering documents show a lack of conceptual resources for understanding the processes of contemporary meaning-making. The article argues that the challenges presented by contemporary methods of meaning-making should be recognized in schools, and should lead to a questioning of the role of fiction in the Swedish curriculum. When using multimodal theory formation to understand contemporary communication, fiction is revealed as only one way, among others, to make meaning.