This article explores the possibilities of combining literary and linguistic text analyses: a double perspective on the teacher education for lower secondary school. The aim is to analyze how two students, in a course in text analysis, solve an examination assignment where they are asked to combine literary and linguistic tools in their analysis of Pär Lagerkvist's short story "Father and I" (1924). We ask the following questions: How do students use literary and linguistic tools in the analysis of Lagerkvist's work and how do they combine these tools? What kind of didactic potentials do students see in a double perspective? The result shows both similarities and differences in how the students combine linguistic and literary tools and how they underpin the analysis. The students’ meta-reflections indicate that such double perspective provides a deeper understanding of literary texts containing both literary and linguistic resources. Our conclusion is that the double perspective may provide a powerful theoretical and didactic tool for students of the Swedish language at the teacher education for lower secondary school.

”Även å den ödsligaste och osundaste sidan av Campagna di Roma, den åt Ostia till, […] är luften så klar, att den i de skarpaste drag visar de fjärmaste föremål. De förtrollande konturerna och perspektiven det veka smältande fjärran det harmoniskt rödaktiga i luften, som utbreder sig över alla föremål vid solens upp- och nedgång…” (Per Daniel Amadeus Atterbom minns sin resa till Italien 1817–19)

Konstnärer, författare och andra kulturpersonligheter i norra Europa har längtat till Italien åtminstone från Goethe och framåt. Denna essäsamling ger ett brett perspektiv på den nordeuropeiska Italienbilden från sent 1700-tal till mitten av 1900-talet. Vi får följa såväl Goethe som H.C. Andersen och Georg Brandes på deras italienska resor, uppleva poeten John Keats sista dagar, se arbeten av målarna Gustaf Söderberg, Gustaf Wilhelm Palm, Carl August Ehrensvärd och Louis Masreliez, delta i salonger med aktrisen Emilie Högqvist, studera Colosseum genom arkitekten Gustaf af Sillén, höra romerska visor av Evert Taube och leva oss in i Percy Bysshe Shelleys dramatik, ta del av Selma Lagerlöfs förundran och August Strindbergs frustration.

Sammantaget visar Luften så klar att den nordeuropeiska traditionen av Italienskildringar inte är så ensidigt romantiserande som historien vill göra gällande, utan i själva verket rymmer en stor komplexitet.

Författarna är konst-, teater- och litteraturvetare verksamma i Sverige och Danmark.

Kunskapen i och om grannspråket är menings­lös. Om vi bara lyckas besinna detta, ser vi samtidigt att samma grannspråk kan tjäna som medel för andra mål och meningar, som ökad språklig, litterär, kulturell medvetenhet och, inte minst, förstärkt förmåga att förundras. Däri ligger grannspråkets stora glädje och gagn.

Ditt språk i min mun är en essäistisk självbiografi som sprakar av engagemang för litteratur, kommu­ni­kation och grann­skap. Den sammanflätar skan­di­naviska, tyska och italienska kulturmöten och gränslandsupplevelser med inre gränsländer och pläderar kraftfullt för öppenhet och ärlighet i grannkon­takterna. Öresund blir härmed en plats där hela världen ryms, representeras och skakas om. Utsiktsposten är bron mellan det svenska och det danska. Men bron räcker inte hela vägen. Också genom en imaginär tunnel måste man färdas, genom de egna fördomarna och tillkortakommandena. Här går ingen fri.

1925 hade Riccardo Zandonais opera I cavalieri di Ekebù, baserad på Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga (1891), premiär på La Scala i Milano, där den gjorde stor succé. Men när samma opera tre år senare skulle sättas upp i Stockholm, visade sig det italienska librettot vara alltför fullt av nordisk exotism för att kunna fungera på så nordliga breddgrader, och Selma Lagerlöf fick personligen bättra på den svenska översättningen. Detta kan emellertid ses som en spegelvändning av den exotism Lagerlöf själv anklagas för, från italienskt håll, när hon beskriver Sicilien i Antikrists mirakler. Ur ett sameuropeiskt perspektiv framträder en tradition av ömsesidigt exotiserande principer mellan dessa nord-sydliga extrempositioner. Den språkliga och kulturella översättningen i kombination med transformationen från en redan i grunden melodramatisk roman till opera producerar ett slags melodramatiskt överskott. Men genom att tvinga samman de båda exotiserande perspektiven i en flygplansmetafor för kulturernas brytpunkter, gränssnitt eller mellanvärldar, kan man argumentera för att Zandonai med sin ofrivilligt iscensatta kulturkrock samtidigt skapar förutsättningarna för en kulturell korsning av nya tolkningsvägar. I föredraget kommer jag att diskutera möjligheterna att längs vägarna nå fram till en mer nyanserad mötesplats.