Background: SBAR has been suggested as a means to avoid unclear communication between health care professionals and in turn enhance patient safety in the healthcare sector.

Aim: to evaluate hospital-based health care professionals experiences from using the Situation, Background, Assessment and Recommendation (SBAR) communication model.

Methodology: A quantitative, descriptive, comparative pre- and post-intervention questionnaire-based pilot study before and after the implementation of SBAR at surgical hospitals wards. Open comments to questionnaire items were analyzed qualitatively.

Results: The introduction of SBAR increased the experience of having a well-functioning structure for oral communication among health care professionals regarding patients’ conditions. Qualitative findings revealed the categories: Use of SBAR as a structure, Reporting time, Patient safety, and Personal aspects.

Conclusions: SBAR is perceived as effective to get a structure of the content in patient reports, which may facilitate patient safety.

Bakgrund:

Otydlig  kommunikation  mellan  vårdpersonal  är  en  vanlig bakomliggande  orsak  till  patientskador  inom  vården.  Varje  gång  som information ska överföras från en person till en annan riskerar den att bli förändrad på något sätt. Utan gemensam förståelse fås då ett otillräckligt underlag  för  att  t  ex  läkaren  ska  kunna  fatta  rationella  medicinska beslut   och   för   sjuksköterskan  att   göra   adekvata   omvårdnadsåtgärder.

Syftet:

Syftet var att utvärdera effekterna av införandet av SBAR – en modell för kommunikation mellan vårdpersonal.

Metod:

Studien har haft en kvantitativ, deskriptiv, jämförande pre- och postinterventions design. Metoden som har använts var enkät med strukturerade frågor. Enkäten har använts före och efter införandet av SBAR som modell för kommunikation mellan vårdpersonal. Öppna frågor (kommentarer till respektive fråga) i enkäten analyserades kvalitativt.

Resultat:

Vårdpersonalen ansåg i större utsträckning att det genom införandet av SBAR fanns en väl fungerande struktur för innehållet i den muntliga kommunikationen kring patientens tillstånd. Kvalitativa fynd presenteras under fyra teman såsom: Användning av SBAR som struktur, Tiden för rapportering, Patientsäkerhet och Personberoende.

Slutsats:

SBAR en modell för kommunikation mellan vårdpersonal är effektiv för att få en struktur på innehållet samt för patientsäkerheten vid rapportering av patienter. Den här använda metodiken för framtagande, implementering och utvärdering av modellen för kommunikation mellan vårdpersonal kan med fördel användas inom andra områden som är i behov av utveckling.

Background: Nursing students are, during their work integrated learning (WIL) courses, in a learning situation that needs to be evaluated and graded. How the examination is shaped influence the students planning and carrying out of their studies.

The aim was to develop and test three-graded, level (year 1, 2 and 3 during education) specific assessment forms with criteria for grading and an adherent manual to be used during nursing students’ WIL courses.

Methods used were questionnaires for evaluation of the assessment forms for WIL (their meaning and relevance), dialogues, seminars, pedagogical discussions, focus group, and quantitative methodology. The questionnaire for evaluation was answered by supervisors and students. In addition dialogues with teachers in the nursing programme were carried out. The project group also participated in WIL-seminars at Kristianstad University and in pedagogical discussions in a focus group (at LRC, Teachers Resource Centre). In addition, the project group took part of results from regression- and factor-analyses based on the assessment forms.

Results: Based on the questionnaire answers the assessment forms were revised, resulting in merging of some factors in order to coherent factors and it was secured that the factors were connected to situations in the WIL. The labelling of the WIL-dialogues (between the clinical teacher, the supervisor, and the student) was decided to be: “planning-“, “guiding-“, and “assessment dialogues”, in order to mirror the actual content in the three different dialogues. Something that emerged as important was that teachers gave deepening questions during the dialogues, such as asking students about what, how and why. The results from the regression-, and factor analyses highlighted factors such as independence, carefulness in caring, interpersonal relations, collaboration, and transforming research and laws into practice. These factors could be used as guidance for the assessments and grading of students during their WIL courses.

Conclusions: The assessment shall be based on the students’ abilities (i.e. not only theoretical knowledge), the context, and different situations during their WIL. The developed assessment forms capture not only the students’ knowledge but also skills, and values.

Bakgrund: Sjuksköterskestudenter är under sin verksamhetsförlagda utbildning (VFU) i en lärandesituation som ska bedömas och betygsättas. Hur examinationen är utformad påverkar hur studenterna planerar och genomför sina studier.

Syftet var att utveckla och testa ett tregradigt bedömningsunderlag (för nivåer i år 1, m2 och 3 under utbildningen) med betygskriterier och tillhörande manual för VFUkurser i sjuksköterskeprogrammet.

Metoder som användes var enkäter för utvärdering av bedömningsformulärens faktorer (dess innebörd och relevans), samtal, seminarier, pedagogiska diskussioner, fokusgrupp och kvantitativ metod. Enkäten för utvärdering besvarades av handledare och studenter. Dessutom fördes dialoger med lärare i sjuksköterskeprogrammet. Projektgruppen deltog även i VFU-seminarier på Hkr och i pedagogiska samtal i en fokusgrupp (LRC, Lärarresurscentrum). Dessutom tog projektgruppen del av resultat från regressions- och faktoranalys baserat på bedömningsunderlag.

Resultat: Utifrån enkätsvaren reviderades bedömningsunderlaget, vilket resulterade i en sammanslagning av vissa faktorer för att få ett sammanhang samt att faktorerna verkligen anknöts till situationer från VFU. Benämning på VFU-samtalen (mellan klinisk lärare, handledare och student) bestämdes att vara planerings-, väglednings- och bedömningssamtal, för att spegla innehållet i de tre samtalen. Något som framkom som betydelsefullt angående samtalen var att lärare ställde fördjupande frågor under samtalen som vad, hur och varför. Resultatet från regressions- och faktoranalysen framhävde faktorer som självständighet och noggrannhet i omvårdnadsarbetet, mellanmänskliga relationer och samarbetsförmåga samt omsättning av forskning och lagar i praktiken. Dessa faktorer kunde användas som riktmärke vid bedömning och betygssättning av studenter under deras VFU-kurser.

Slutsatser: Bedömningen ska utgå från studentens förmåga (inte endast från teoretisk kunskap), i sitt sammanhang och i varierande situationer under deras VFU. Bedömningsunderlaget tar inte bara upp studentens kunskap utan även färdigheter och värderingar.