In this study, the subject of modern organizational meetings in the public sector is discussed with focus on the concept of time, as a framework for understanding and analyzing modern meetings. How do the members of organizational staff describe and relate to the concept of time, in the context of meetings? Meetings are important for understanding how organizations are constituted in everyday work life, but also for understanding how time during workdays is experienced and socially constructed by the staff members.

It is a qualitative study, where data was gathered in the form of ethnographic field observations (approximately 100 hours of observations) in public organizations, and interviews with managers (6 interviews) on different managerial levels within the organizations. The studied organizations are a public health care institution, and also one university within the Swedish public higher education. Three dimensions of meetings and time are highlighted in the study: using time for meetings, finding time for meetings, and the use of digital technology as a way of saving and taking time for meetings.

The main conclusion of the study is that studying meetings and time, is important for understanding how meetings in modern public organizations are perceived. The social practices of using, finding, saving and taking time for meetings take place within a wider organizational context, and also within a wider personal context, which has implications influencing and changing the agency of time among the staff in the organizations. Likely, this is an important reason for the ambivalence towards meetings within organizations. Additionally, although this study focuses on public organizations, it may be relevant for understanding meetings in other forms of organizations as well.

Syftet med rapporten är att analysera dokumenteringspraktiker inom det medicinska fältet med hjälp av kvalitativa metoder och en etnografisk ansats. Observationer och intervjuer genomfördes vid tre vårdcentraler i Skåne. I rapporten studeras förutsättningarna för, konsekvenserna av och förhållningssätten till expanderande dokumenteringspraktiker med avseende på två delvis överlappande aspekter: a) de dokumenteringspraktiker som är kopplade till dokumenten samt b) vilken mening och funktion aktörerna tillskriver dessa praktiker. Ett tydligt resultat är att det vid de studerade vårdcentralerna förekommer en stor mängd dokumenteringspraktiker, beträffande såväl produktion av egen dokumentation som konsumtion av andras dokumentation. Personalen beskriver i många fall en spänning mellan dokumenteringsarbetet och det direkta patientarbetet. Det finns tecken på en dokumenteringskritik, särskilt i de fall där dokumenteringen uppfattas som onödigt tidskrävande, krånglig eller dåligt fungerande. I förhållande till detta är det en utmaning att trots kritiken ändå urskilja medicinskt och kollegialt meningsfull dokumentering, där rimligtvis professionerna bör tillskrivas expertisen inom området.

Detta är en bok om samhällsvetenskaplig forskningsmetod. Det finns många läroböcker om metod, men ambitionen har inte varit att skriva en traditionell lärobok. Snarare rymmer boken ett antal personliga betraktelser och diskussioner av metodfrågor och forskningspraktik, i en del fall baserade på erfarenheter från skribenternas konkreta forskningsprojekt. Förhoppningen är att kunna bidra med reflektioner och perspektiv som kan vara till hjälp vid de metodologiska vägval som är en del av samhällsforskarens vardag. Boken kan användas såväl i undervisningssammanhang som av forskare eller andra med intresse för samhällsvetenskaplig metod.