Det blir allt fler personer som lever med hiv idag tack vare de nya bromsmedicinerna som kom i mitten på 1990-talet. Det sker även en ökning av antalet personer som bor i Sverige som smittas av hiv, speciellt män som har sex med män. Samtidigt ser det ut som om fl er yngre personer blir smittade och att dessa personer inte har nåtts av det traditionella hivpreventiva arbetet. Dessutom saknas det kunskap om hur unga personer med hiv lever.

Detta är upprinnelsen till att SRHR (Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter) har gjort en studie om gruppen.

Studien erbjuder intressant läsning då den visar på ett paradigmskifte när det gäller livssituationen för de unga som får hiv nu gentemot de som fi ck hiv tidigare. Personerna i studien anser bland annat att hiv inte är den dominerande faktorn i deras liv utan de väljer att fortsätta leva sitt liv som innan de fi ck hiv och på samma sätt som deras jämnåriga vänner gör. De fl esta är inte med i någon förening för hivpositiva. De upplever kontakten med behandlande läkare som positiv och viktig, men vill gärna ha övrig information och kontakt genom internet.

The aim of this study is to understand men who have been raped by other men, their experience of the rape and how they act. I have conducted 18 qualitative interviews with these men. During the process of analyzing the material I have used Randall Collins’ concepts of interaction ritual chains and forward panic together with Thomas J. Scheff’s concepts of emotional energy and shame. The rape made the interaction ritual chains break and the men had no words for these experiences. Through previous interaction ritual chains they have been shaped by the social construction of masculinities, sexualities and homosexuality. None of them worked. Instead they experienced that the social bond was threatened and that they internalized the shame of the rape and got drained of their emotional energy. This has put the men in a position where there were no words. Without words they are invisible in society and they are not able to process their experience of the rape by seeking professional help.

Rapporten ”... det var bara en bögdjävel” handlar om hur vi kan förebygga och motverka homofientlighet, som tillsammans med rasism, främlingsfientlighet och olaga diskriminering ingår i det övergripande begreppet hatbrott. Utifrån ett verksamhetsteoretiskt perspektiv analyseras litteratur, intervjuer och ett antal fall av homofientligt våld, merparten tingsrättsdomar. Författaren kommer fram till att själva handlingen är homofientligt våld, medan den verksamhet som leder fram till handlingen är: ungas könskonstruerande våld i mötet mellan representanter för majoritets- och minoritetskulturer i olika kulturhistoriska kontexter. Detta könskonstruerande våld lärs in som inre handlingsberedskaper. Det homofientliga våldet, i vid definition, måste därför förebyggas och motverkas både på ett strukturellt och personligt plan. I det förebyggande och motverkande arbetet är det därför viktigt att flytta fokus från den utlösande handlingen av homofientligt våld till de handlingsberedskaper och de verksamheter som leder fram till detta.